Nu kommer det lukta lite skryt här, men jag är stolt över mig själv, att jag på egen hand lyckades ta mig till Australien och starta upp ett liv med vänner, pojkvän och familj ca 15 783 km bort. Nu med bara ett fåtal dagar kvar i Melbourne håller jag på att lära mig hur det går till att klippa av ett liv. Jag har avslutat bankkonto, sålt mina böcker, packat ner mina grejer (som på något konstigt sätt har blivit mer än de 22 kilo jag reste hit med), ”städat rummet” så det är i samma skick som när jag kom, skakat rumpan på zumban för sista gången, ätit ur mat i frys, kyl och skafferi och imorgon skriver jag sista tentan. Den sista tentan verkar också vara den svåraste (just min vanliga otur), läraren har beskrivit den som i svårighetsgrad någonstans mellan enkel och raketforskning och närmare raketforskningen än enkel. Jag vet inte hur svårt raketforskning är men jag kan aldrig tänka mig att det är svårare än att säga hejdå till människor du delat ditt liv med i fem månader. Så just nu är inte tentan mitt största problem utan hur jag ska kunna säga hejdå till så många människor som jag förmodligen aldrig kommer få se igen. Jag har redan ont i hjärtat över det.
Jag kommer nu även att klippa mitt band till den bloggen, men självklart fortsätta att läsa om de andras äventyr. Det är inte bara mitt liv som utbytesstudent som går mot sitt slut utan även min karriär som bloggande socialmediabrutta. Jag hoppas ni har tyckt att det har varit lika kul att läsa som jag har tyckt att skriva i den. Har ni några som helst frågor om utbytesstudier eller de bästa fiken i Melbourne är det bara att höra av sig antingen genom att kommentera här eller att beska Örebros universitets sida på fb "Dom kallar oss studenter" så lovar jag att svara!
LOVE
/Malin
Om du kommer på något bra knep för hur man lämnar alla vackra människor utan att gå sönder helt får du gärna hojta till!
SvaraRadera