Grannlös och solbränd

Igår flyttade min granne ut. Nu sitter jag här i två rum och kök och tycker det är förfärligt tyst.  Jag saknar redan att höra Tereza sjunga i köket, spela gitarr på hennes rum och att dricka kvällste tillsammans. Ah, det känns helt enkelt lite trist. Trots ganska stora skillnader i hur vi lever och väljer att tillbringa vår vardag så har det varit jätteintressant att lära om livet i Tjeckien och vi har haft fantastiskt kul tillsammans. Vi avslutade vårt samboliv med en god pannkaksmiddag, inte helt fel!

De senaste veckorna har skolan varit full med lappar med glada människor på. Det har nämligen varit val till universitetsstyret. Om man rest sig från sin plats i biblioteket för att hämta lite vatten så har det legat en lapp på stolen när man kommit tillbaka. Rösta på Team X. Om man har gått på toa så har dörrarna varit tapetserade med lappar för andra team. En morgon när jag skulle gå till skolan insåg jag att ett team hade gjort en nattlig räd i vår korridor och klistrat upp lappar på allas dörrar. Det har helt enkelt varit svårt att missa eventet. Rektorsvalet är nu klart (självklart var det valvaka på universitetet) men jag tror inte att de övriga medlemmarna i styrelsen är valda än.  Jag misstänker att lapp-invasionen kommer fortsätta…

Den soliga dagen för denna vecka var lördagen. Vi var alla lagom sega och tänkte att det bästa sättet att njuta av dagen var vid en fjord och med lite grillning. Sagt och gjort, vi tog med oss några liggunderlag, engångsgrill, grillkorv, chips och solglasögon och vi fick en helt underbar dag vid vattnet. Vi var faktiskt där hela dagen och ända till klockan 20.00! Solen sken fortfarande på oss när vi gick hem till Johanne för lite te och vila. Tanken var att vi skulle gå ut även denna kväll men efter en hel dag på stranden var det totalt omöjligt att fånga någon form av entusiasm för ett dansgolv, uteluften hade tagit all energi men jag tror inte att någon klagade över det. Det var verkligen en härlig dag! Idag är jag dock bra röd från solens framfart men jag hoppas på att det lägger sig snart.

På väg till stranden gick vi förbi hamnen, nu har sommarbåtarna kommit ut!

Nästa vecka ska jag ta reda på varför stora delar av Bergen ser så engelskt ut. Jag tycker det är jättefint men jag vill ha en bakgrund till det hela. Radhus och fristående hus, det är svårt att beskriva men jag får helt enkelt försöka visa med ett litet foto. 

Ännu en avslutningsmiddag

De långa nätterna i biblioteket börjar betala av sig. Min att göra-lista vad gäller plugg blir allt kortare för varje uppgift jag skickar in eftersom det inte heller tillkommer något nytt. Min sista lektion hade jag i torsdags. En till uppsats att skriva klart, sedan är det bara mina tre slutprov som står mellan mig och total frihet. Fortfarande har jag ju ganska lång tid kvar här, officiellt slutar ju inte terminen förrän i slutet av maj, men i verkligheten är det i princip ingen som har sina prov så sent. Trots det så börjar jag verkligen få känslor av att det är nära slutet, och jag vet inte hur jag ska klara av de kommande veckor så känslosam som jag varit den senaste tiden. Efter nyss nämnda sista lektion var det en tjej i min klass som knackade mig på axeln för att säga hejdå en sista gång, trots att jag aldrig pratat med henne tidigare, och jag höll fasen på att börja storgråta på stört.

Denna vecka har vi dessutom haft ännu en middag för att säga tack och adjöken, adjöken. Denna gång var det inte alla utbytesstudenter, som förra veckan, utan endast utbytesstudenterna som tillhör mitt college samt våra rumskamrater och studenter från colleget som ska åka iväg på sina utbytesterminer under det kommande året. Några av dem ska faktiskt till Örebro i höst, jag är så exalterad över vi kanske kommer träffas vid Krakafontänen eller någon annanstans på campus nästa gång vi ses! Vi åt mat som var den bästa jag ätit på campus under hela terminen, och på översta bilden målar vi tavlor på kinesiskt vis. Senare under kvällen fick vi förklara våra tankar bakom tavlan, mitt improviserade tårdrypande tal om vänner som sträcker ut sina händer mot varandra efter att inte ha setts på åratal vann oss tävlingen och en påse M&M's. Rhetoric, it's the shit.

Något som är positivt med att inse att en era (ja, jag tänker gå den storslagna vägen och kalla det en era!) snart är över är att man börjar förstå vad man vill göra innan den är helt slut. Den här veckan har jag i alla fall gjort en light-version av just det, och börjat foto sådant som är minnen av Hong Kong/CUHK. Por ejemple, lunch vid dammen med koifiskar i byggnaden för Chinese Studies på campus...

...alla lappar som finns överallt med regler och uppmaningar om det ena och det andra. I byggnaden där jag bor finns ovanstående information i hissen och vid receptionen. Inga pojkar välkomna efter klockan 21.00!

...studieplats på balkongen utanför köket i byggnaden där jag bor.

...och sist, men verkligen inte minst, den kedja som på dagarna kallas 7-Eleven men varje kväll döps om till Club 7. Ingen av dina kompisar som är sugna på att gå ut? Ställ dig utanför Club 7, garanterad framgång med att finna någon du känner eller pengarna tillbaka! 

/Maria, som är lite nervös över morgondagens första slutprov men också peppad över att om några få dagar vara klar med ytterligare ett.

Läsning och kultur

Nu börjar vi alla närma oss tentor, inlämningsdatum och hemresor. Precis som jag skrev förra veckan är det nu dags att bli goda studenter så vi har tillbringat ganska mycket tid på det juridiska biblioteket. Regnet har smattrat mot rutorna, vinden har tagit tag i allt som velat följa med och på något vis har det varit ganska mysigt att sitta inne med böcker och kaffe. För min del är det bara läsning som gäller nu, jag har inte så många lektioner kvar..

I torsdags kväll var det dags för ett studentevent i en vacker gammal teater. Musik, dans och teater, mat, bar och en massa studenter. När vi först kom in krälade en människa i trappen, jag funderade på om det var konst eller om det var någon i nöd. Det visade sig vara konst. Därefter blev saker bara konstigare. Men jag gillade det. Det var också ganska absurd plats att välja för så modern kultur, det gjorde det hela bara ännu roligare. Byggnaden kändes liksom mer som ett ställe för en bal. I vilket fall, bra uppträdanden och härlig stämning.

Därefter drog vi vidare till Roskilde Road Trip som har pågått i en vecka. Vi lyssnade på underbara Schultz and forever som verkligen var bra live. Liten lokal, liten scen och grymt bra musik. Det avslutade kvällen på bästa sätt!

I lördags hade vi middag, drink- och danskväll. Det var trångt och det var varmt på nattklubben men vi hade underbart kul! Idag var det dags att njuta av den sista solen på 5 dagar. Vi tog därför en långpromenad med longboarden. Longboards är inte bara bra att stå på, de är även finfina att sitta på ner för backar! 

Ikväll var det karaoke här på studentboendet. Jag blir verkligen imponerad av hur modiga vissa är som går upp och sjunger. Det är inte alltid bra, men de gör det ändå. Det är grymt tycker jag, ännu en bra kväll! För övrigt kämpar våren sig fram. Rhododendron har börjat blomma på vissa ställen och jag såg faktiskt maskrosor igår!  

Vi närmar oss upploppet

Priset man får betala för att ta en långsemester över påsk, för att sedan endast stanna några dagar i Hong Kong innan man åker iväg på en weekendresa, är att veckan därpå inte blir till mycket av ett kul liv. Men det är det definitivt värt! Det känns helt ofattbart, men den kommande veckan är den absolut sista veckan med lektioner innan slutproven kommer på löpande band. För att börja beta av min långa lista av uppgifter som måste bli klara har jag denna vecka i princip gått och lagt mig vid tre och klivit upp igen vid sju varje dag, så när jag på lördagen äntligen fick sova ut var det kanske inte så konstigt att jag var helt utslagen ända till långt in på eftermiddagen.

Men fredagskvällen gav i alla fall belöningen för en produktiv vecka. Återigen ett tecken på att terminen närmar sig sitt slut när det var dags för utbytesstudenternas avslutningsmiddag. Den började med middag på hotellet InterContinental. En buffé av alldeles för mycket god mat och efterrätter, alla fint uppklädda och med bildspel som summerade våra senaste månader. Jag var lite orolig att jag skulle börja gråta – jag är sämst i världen på att säga hejdå – men jag lyckades tack och lov hålla tårarna inne. Imponerande nog lyckades vi också få till ett gruppfoto av alla 200 av oss som var snabba nog att knipa en biljett till middagen.

Kvällen fortsatte sedan på en klubb i närheten. Jag har sagt det förut men att vara tjej när man vill gå ut här i Hong Kong är definitivt en bättre förutsättning än att vara av det motsatta könet. Inträdesavgiften för tjejer var 110 HKD, cirka 100 SEK, och inkluderade en öppen bar hela natten. Killar fick också öppen bar för inträdesavgiften – som för dem låg på 300 HKD, cirka 270 SEK. Orättvist, jag vet. Jag behöver väl kanske inte ens säga att med en öppen bar blev det en ganska galen kväll, folk började beställa in brickor av tequila det första de gjorde. Det var dock en så himla trevlig och vänskaplig stämning, för vem som helst kunde bara beställa 30 shots och sedan bjuda runt till kända och okända. Alla var vänner!

Tidigare under dagen, på campus, hade universitetet arrangerat en träff mellan oss utbytesstudenter från respektive land och studenter från Hong Kong som under det kommande året ska åka på sina utbytesstudier. Jag blev ganska förvånad, men så klart väldigt glad, när runt 30 studenter som ska åka till olika universitet i Sverige kom för att prata med oss.

Veckan har slutat som den började – efter att ha tagit ledigt i cirka en och halv dag var det tillbaka till verkligheten och plugget som gällde. Det märks att jag inte är den enda som har mycket att göra, för så här såg det ut vid entrén till biblioteket innan de öppnade tidigare idag. Så precis som alla andra går jag nu tillbaka till mina burkar med kylda kaffedrycker för att orka sitta uppe några timmar extra och beta av punkter på att göra-listan. Önska mig god produktivitet!

Kramar,
Maria

Om att få en plats i biblioteket

Om du som läser någon gång försökt få ett grupprum i Bilbergska huset så vet du hur svårt det är. Det gäller att gå upp tidigt och kämpa för sitt rum. På samma sätt måste man kämpa för sin plats i juridiska biblioteket här i Bergen. Det öppnar 8.30. Kommer man efter 09.00 är det kört. Kanske, kanske kan man fånga en fåtölj i mitten av biblioteket men det finns en anledning till den möjligheten, de saknar bra bord. På platserna med bord lägger studenterna kvar sina saker under hela dagen så de kan gå på några timmars föreläsning för att sedan komma tillbaka. Förra veckan döpte jag därför till ”Kampen om biblioteksplatserna”. Jag har faktiskt gått upp tidigt för att knipa en plats eftersom en av böckerna måste avslutas snart, lånetiden går ju ut! Men det är ganska mysigt att sitta där i biblioteket på förmiddagen för att sedan gå på föreläsning. När föreläsningen är slut så har jag ändå känt att jag gjort något bra och så har jag kunnat ta ledigt på eftermiddagarna och kvällarna. Nu måste jag verkligen ta tag i detta med skolan. Jag blir stressad av det faktum att jag faktiskt har tre tentor att skriva om mindre än två månader. Det kanske låter långt bort men det är de tre tentorna som är de som räknas för hela terminen. Denna vecka ska jag kämpa mig till en plats i biblioteket var dag. Jag ska bli en god student, något som är lätt att glömma bort här på utbytet.

Det fantastiska vädret slutade vara fantastiskt på det soliga sättet i lördags och blev mest fantastiskt regnigt och blåsigt. Jag hoppas att det ändras snart men som vi alla sagt, snart skulle det väl ändå slå om till normalt ”Bergenväder”. ( Det bådar ju dock bra för den kommande veckans studier). Den regniga dagen till ära passade jag på att gå till världens mysigaste café och dricka te med besöket hemifrån som belamrat mitt golv med madrasser och packning sedan i torsdags. Det var riktigt härligt att sitta inne, lyssna på skön musik och prata samtidigt som regnet piskade mot rutan. 

När vi gick runt på stan i lördags så ”hittade” jag en gata jag aldrig gått på förut med second hand butiker och några härliga barer, caféer och klubb med livemusik. Jag förstår inte hur jag missat denna gata, nu kommer jag bli en ivrig besökare! Jag upptäcker alltid något nytt med denna stad. Den är ganska liten men gatorna är många och så snart man fått sina vägar att gå är det lätt att inte vika av på andra gator. Jag ska bli bättre på det.

Kommande vecka ska som sagt kantras av en massa läsning men också lite annat. Vi planerar att gå på några konserter och lite fester, det är som vanligt kör och träning och om jag gissar rätt så kommer även något oplanerat hända. Det är ju så som det brukar gå. Nu måste jag sova så jag kan vara den där goda studenten imorgon. Ha det!

Guilin, Kina

Veckans inlägg kommer något försenat, men jag anser mig ha en rätt bra anledning till fördröjningen. Jag börjar inse bit för bit (och det får mig nästan att börja gråta bara av att tänka på det) att den här terminen kommer nå ett slut, och det är inte alltför långt tills den dagen är här. Mejl från ÖU om utvärdering av terminen, lapp på dörren för att be om att få stanna i mitt studenthem efter terminsslut, sista föreläsningarna innan slutproven... Allt är tecken på att de saker jag vill göra under min tid i Hong Kong borde göras snarast möjligt. Därför åkte vi, efter att ha varit tillbaka i Hong Kong i fyra dagar, över gränsen till Kina. Jag vet att vackra miljöer kanske inte direkt är det första man associerar med det land som släpper ut mest växthusgaser i världen, men det finns faktiskt. Från campus tar man sig till gränsen till Kina på cirka 20 minuter, och därifrån hoppade vi på ett nattåg.

13 timmar på ett tåg i Mordet på Orientexpressen-anda tog oss sedan till en stad vid namn Guilin, känt för vackra vyer. 13 timmar på tåg kanske låter så där, men det är verkligen vad man gör det till. Jag tyckte det var riktigt roligt och fungerade hur bra som helst. Tåget lämnade stationen vid 18-tiden på kvällen, så vi hade tid att äta middag, snacka skit och dricka öl innan vi sov resten av resan och kom fram till Guilin på morgonen.

Bilder från Google är ofta väldigt missvisande, men ta mig tusan om vi (eller ja, jag fotade ju inte en enda bild eftersom jag hittills bara använt min numera stulna smartphone, men jag har väldigt talangfulla reskamrater) inte lyckades se och foto vyer som levde upp till förväntningar från googlande.

Massvis av hikande blev det, den här bilden är tagen från ett berg mitt i stadskärnan av Guilin, även om man inte skulle kunna gissa det från att bara se bakgrunden.

Vi hade tre hela dagar till vårt förfogande, och en av dem spenderades på risfälten som syns i bakgrunden på bilderna ovan. Det är ofta svårt att sätta ord på en upplevelse, och risfälten är absolut ett sådant tillfälle. Berg så långt man kan se, och en miljö som är helt olikt något jag sett förut. Det var fantastiskt häftigt att vandra runt så högt upp och hela tiden bli överväldigad.

Det var en kort men intensiv resa, och vi hade sjukt roligt hela tiden så trots att jag är helt slut nu och har massvis med plugg är jag mer än nöjd. Jag tror dessutom att Guilin var en bra introduktion till fortsatt resande i Kina, för det finns definitivt element som man måste vara beredd på. Att lära sig en del kinesiska är en väldigt bra idé, för språkbarriärer kommer man utan tvekan stöta på. Det kan också vara lite frustrerande att känna att de som säljer tågbiljetterna verkligen försöker lura en, och inte kunna göra något åt det. Jag tror att resande i Kina kan vara en överväldigande upplevelse, men är man förberedd och redo att jobba lite för att ta sig fram är det säkerligen också sjukt nyttigt, för det är en väldigt annorlunda kultur.

/Maria, som förmodligen kommer gå in i en ordentligt tät pluggbubbla ett tag framöver.

Svalbard och Ninja Turtles!

Jag har varit på Svalbard, en fantastisk resa! I söndags flög vi till Oslo för att ta flyget till Svalbard på måndagsmorgonen. När vi kom fram möttes vi av ett snö- och istäckt landskap som inte liknade något annat, bara 130 mil från Nordpolen. Det finns 3000 isbjörnar och 2500 invånare, 3200 snöskotrar och en mataffär. Ett gäng renar, massa sälar och 4 utbytesstudenter från Bergen. Helt underbart! Första dagen vandrade vi bara runt i Longyearbyen som är ”staden” på Svalbard och åt middag på en av restaurangerna som finns där! Här kan man gå utan vapen, även om det kan vara riskabelt. Utanför gränsen till samhället måste man bära vapen eftersom det kan komma en isbjörn eller två som kan vara hungriga!

Dag två blev vi hämtade på vårt hotell och åkte till en hundgård för att åka hundspann. Vi fick en snabb lektion i hur vi skulle köra spannen, vår guide tog släde nummer ett, ett gevär på ryggen och åkte iväg. Vi följde efter med två andra slädar och varvade med vem som skulle köra. Det går inte att beskriva hur vackert det var och hur kul det var att köra! Naturen på Svalbard innebär berg och snö och vatten. Det låter inte så coolt. Topparna på bergen var dock sjöbotten för miljarder år sedan och därefter har det karvats ut berg och sjöbotten har sjunkit. Utanför samhället så finns inget bortsett från några gruvor och små stugor som man kan gå in i, i nödfall. Det enda sättet att ta sig runt är med hundsläde eller snöskoter så snön är helt magiskt vit. Det är inte som fjällen, det är inte som Alperna, det är som inget annat. Här blev vi förälskade, allihop. Efter turen planerade vi hur vi skulle köpa vår hundgård och bosätta oss där, på samma breddgrad som norra Grönland. Är vi kloka? Jag tror inte det. På kvällen klättrade vi upp till mitten av ett berg med plastpåsar och åkte ned, barnasinet tog över rädslan för isbjörnar. Risken att någon skulle komma just dit var liten, eller ja, ganska liten i alla fall! Någon timme efter våra åk gick det ett snöskred där vi hade varit, tur att vi gett upp plastpåseåkandet i tid.

Dagen därpå var det dags för snöskoter, jag var den enda i teamet som inte hade körkort. Jag trodde att jag skulle få en lugn resa på passagerarsätet men nej, jag gjorde mitt bästa för att inte flyga av i kurvorna eftersom min kära danska vän tycker om att köra fort. Men galet kul var det och denna gång kom vi lite längre bort och kunde blicka ut över en glaciär och orörda berg. Vi såg ut som vi reste till månen i våra skoteroveraller, hjälmar och 700 värmande lager under overallen.

På torsdagen delade vi upp oss, två av tjejerna åkte på en ny snöskotertur och jag och Johanne tog en tur med islandshästar. Vår guides häst såg riktigt vilda västern ut med geväret fastspänt i sadeln!

Fredagen blev mest en seg dag med promenad och vykortsskrivande. På kvällen åt vi middag i Oslo innan vi tog nattåget till Bergen. På lördagskvällen var det superhero-fest och vi tog den sista smulan energi och gjorde om oss till Ninja Turtles! 

En fantastisk vecka med ett irriterande slut

Tillbaka hemma i Hong Kong! Allting har ju ett slut, även den väldigt förlängda påsksemester jag precis varit iväg på. Men när slut på resan också betyder att återse den här staden jag håller så kär, då tänker jag att det gör mig faktiskt inte så mycket alls. Men det har varit en väldigt bra resa, och den sista veckan, som spenderades i Kambodja och Vietnam, var kanske den bästa delen av hela resan. Därför är det så synd att jag knappt har någon enda bild att visa här - vistelsen fick nämligen ett ganska tråkigt och irriterande slut när jag under vår sista utekväll blev bestulen på både smartphone (som jag också använder som kamera) och plånbok med mina bankkort. Jag skulle bara köpa något att äta på 7-eleven innan jag gick tillbaka till hotellet - som på riktigt var ungefär 100 meter bort, något som gör det hela ännu lite mer irriterande. En lite mysko kille smög också runt i butiken och betedde sig allmänt konstigt, så när jag pratade med mannen som arbetade i butiken tog det ungefär en halv sekund innan min plånbok hade ryckts ur händerna på mig och den väldigt... oartiga... mannen drog iväg. Jag sprang efter, men hittar tyvärr väldigt dåligt i gränderna i Ho Chi Minh City, så han försvann ganska snabbt.

Eftermiddagen dagen efter spenderades därför på polisstationen där världens snällaste kvinna som jobbade på mitt hotell fick tjata för att övertyga poliserna om att jag skulle få fylla i en polisanmälan, trots att enda polisen som har hand om sådana ärenden skulle komma tillbaka på måndag morgon (...). Till slut fick jag det, himla snällt av dem! Två timmar senare och många demonstrativa suckar senare hade jag i alla fall fått min anmälan stämplad så att jag har något att lämna till försäkringsbolaget. Jag kan konstatera att kvinnan från hotellet verkligen var min räddare i nöden, för utan henne hade jag inte fått göra någon anmälan över huvud taget, men hon tog sig tid att stanna där hela tiden för att översätta, trots att jag vet att hon jobbar i princip dygnet runt på hotellet. Vad glad man kan bli över fantastiska människor!

Men innan dess har det som sagt varit en fantastisk vecka, och jag kan verkligen tänka mig att åka tillbaka till både Kambodja och Vietnam och stanna längre. Nu blev det ju bara korta visiter i båda länderna men vi har hunnit med både Angkor Wat i Siem Reap och platser med historia från den tid då Röda Khemerna styrde landet. Det sistnämnda var faktiskt ganska påfrestande att besöka, det kändes helt overkligt att det fortfarande ligger så nära i tid att det fortfarande fanns trasiga kläder kvar på marken efter offer. Och vissa säger att i och med andra världskriget lärde vi oss i alla fall att förebygga liknande händelser? Folkmorden i Kambodja säger något annat.

Efter Kambodjas huvudstad Phnom Pehn åkte vi vidare till sista stoppet Ho Chi Minh City i Vietnam, en nätt liten stad med åtta miljoner invånare och cirka tre miljoner motorcyklar (på riktigt, det är helt galet!). Förutom den tråkiga avslutningen fick jag ett väldigt gott intryck av staden. Det är en intensiv atmosfär, men ändå inte aggressiv. Många av dessa asiatiska städer har ju varit kolonier - vilket jag inte försöker förenkla eller förringa på något sätt - men sägas kan i alla fall att man kan se stadens franska arv tydligt och det är en ordentlig blandning av arkitektur. Innan jag besökte staden (som under de dagar vi var där höll en temperatur på 40 grader på dagarna och runt 30 grader på nätterna...) hade jag inte alls någon uppfattning om hur stor den var eller riktigt hur den skulle se ut. Ett genomgående tema på denna resa har dock varit roof top bars, så det här inlägget får avslutas med en av få räddade bilder från resans sista vecka, där Ho Chi Minh City's fantastiska och färgglada skyline agerar bakgrund.

Många kramar,
Maria