En fantastisk vecka med ett irriterande slut

Tillbaka hemma i Hong Kong! Allting har ju ett slut, även den väldigt förlängda påsksemester jag precis varit iväg på. Men när slut på resan också betyder att återse den här staden jag håller så kär, då tänker jag att det gör mig faktiskt inte så mycket alls. Men det har varit en väldigt bra resa, och den sista veckan, som spenderades i Kambodja och Vietnam, var kanske den bästa delen av hela resan. Därför är det så synd att jag knappt har någon enda bild att visa här - vistelsen fick nämligen ett ganska tråkigt och irriterande slut när jag under vår sista utekväll blev bestulen på både smartphone (som jag också använder som kamera) och plånbok med mina bankkort. Jag skulle bara köpa något att äta på 7-eleven innan jag gick tillbaka till hotellet - som på riktigt var ungefär 100 meter bort, något som gör det hela ännu lite mer irriterande. En lite mysko kille smög också runt i butiken och betedde sig allmänt konstigt, så när jag pratade med mannen som arbetade i butiken tog det ungefär en halv sekund innan min plånbok hade ryckts ur händerna på mig och den väldigt... oartiga... mannen drog iväg. Jag sprang efter, men hittar tyvärr väldigt dåligt i gränderna i Ho Chi Minh City, så han försvann ganska snabbt.

Eftermiddagen dagen efter spenderades därför på polisstationen där världens snällaste kvinna som jobbade på mitt hotell fick tjata för att övertyga poliserna om att jag skulle få fylla i en polisanmälan, trots att enda polisen som har hand om sådana ärenden skulle komma tillbaka på måndag morgon (...). Till slut fick jag det, himla snällt av dem! Två timmar senare och många demonstrativa suckar senare hade jag i alla fall fått min anmälan stämplad så att jag har något att lämna till försäkringsbolaget. Jag kan konstatera att kvinnan från hotellet verkligen var min räddare i nöden, för utan henne hade jag inte fått göra någon anmälan över huvud taget, men hon tog sig tid att stanna där hela tiden för att översätta, trots att jag vet att hon jobbar i princip dygnet runt på hotellet. Vad glad man kan bli över fantastiska människor!

Men innan dess har det som sagt varit en fantastisk vecka, och jag kan verkligen tänka mig att åka tillbaka till både Kambodja och Vietnam och stanna längre. Nu blev det ju bara korta visiter i båda länderna men vi har hunnit med både Angkor Wat i Siem Reap och platser med historia från den tid då Röda Khemerna styrde landet. Det sistnämnda var faktiskt ganska påfrestande att besöka, det kändes helt overkligt att det fortfarande ligger så nära i tid att det fortfarande fanns trasiga kläder kvar på marken efter offer. Och vissa säger att i och med andra världskriget lärde vi oss i alla fall att förebygga liknande händelser? Folkmorden i Kambodja säger något annat.

Efter Kambodjas huvudstad Phnom Pehn åkte vi vidare till sista stoppet Ho Chi Minh City i Vietnam, en nätt liten stad med åtta miljoner invånare och cirka tre miljoner motorcyklar (på riktigt, det är helt galet!). Förutom den tråkiga avslutningen fick jag ett väldigt gott intryck av staden. Det är en intensiv atmosfär, men ändå inte aggressiv. Många av dessa asiatiska städer har ju varit kolonier - vilket jag inte försöker förenkla eller förringa på något sätt - men sägas kan i alla fall att man kan se stadens franska arv tydligt och det är en ordentlig blandning av arkitektur. Innan jag besökte staden (som under de dagar vi var där höll en temperatur på 40 grader på dagarna och runt 30 grader på nätterna...) hade jag inte alls någon uppfattning om hur stor den var eller riktigt hur den skulle se ut. Ett genomgående tema på denna resa har dock varit roof top bars, så det här inlägget får avslutas med en av få räddade bilder från resans sista vecka, där Ho Chi Minh City's fantastiska och färgglada skyline agerar bakgrund.

Många kramar,
Maria