De långa nätterna i biblioteket börjar betala av sig. Min att göra-lista vad gäller plugg blir allt kortare för varje uppgift jag skickar in eftersom det inte heller tillkommer något nytt. Min sista lektion hade jag i torsdags. En till uppsats att skriva klart, sedan är det bara mina tre slutprov som står mellan mig och total frihet. Fortfarande har jag ju ganska lång tid kvar här, officiellt slutar ju inte terminen förrän i slutet av maj, men i verkligheten är det i princip ingen som har sina prov så sent. Trots det så börjar jag verkligen få känslor av att det är nära slutet, och jag vet inte hur jag ska klara av de kommande veckor så känslosam som jag varit den senaste tiden. Efter nyss nämnda sista lektion var det en tjej i min klass som knackade mig på axeln för att säga hejdå en sista gång, trots att jag aldrig pratat med henne tidigare, och jag höll fasen på att börja storgråta på stört.
Denna vecka har vi dessutom haft ännu en middag för att säga tack och adjöken, adjöken. Denna gång var det inte alla utbytesstudenter, som förra veckan, utan endast utbytesstudenterna som tillhör mitt college samt våra rumskamrater och studenter från colleget som ska åka iväg på sina utbytesterminer under det kommande året. Några av dem ska faktiskt till Örebro i höst, jag är så exalterad över vi kanske kommer träffas vid Krakafontänen eller någon annanstans på campus nästa gång vi ses! Vi åt mat som var den bästa jag ätit på campus under hela terminen, och på översta bilden målar vi tavlor på kinesiskt vis. Senare under kvällen fick vi förklara våra tankar bakom tavlan, mitt improviserade tårdrypande tal om vänner som sträcker ut sina händer mot varandra efter att inte ha setts på åratal vann oss tävlingen och en påse M&M's. Rhetoric, it's the shit.
Något som är positivt med att inse att en era (ja, jag tänker gå den storslagna vägen och kalla det en era!) snart är över är att man börjar förstå vad man vill göra innan den är helt slut. Den här veckan har jag i alla fall gjort en light-version av just det, och börjat foto sådant som är minnen av Hong Kong/CUHK. Por ejemple, lunch vid dammen med koifiskar i byggnaden för Chinese Studies på campus...
...alla lappar som finns överallt med regler och uppmaningar om det ena och det andra. I byggnaden där jag bor finns ovanstående information i hissen och vid receptionen. Inga pojkar välkomna efter klockan 21.00!
...studieplats på balkongen utanför köket i byggnaden där jag bor.
...och sist, men verkligen inte minst, den kedja som på dagarna kallas 7-Eleven men varje kväll döps om till Club 7. Ingen av dina kompisar som är sugna på att gå ut? Ställ dig utanför Club 7, garanterad framgång med att finna någon du känner eller pengarna tillbaka!
/Maria, som är lite nervös över morgondagens första slutprov men också peppad över att om några få dagar vara klar med ytterligare ett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar