Guilin, Kina

Veckans inlägg kommer något försenat, men jag anser mig ha en rätt bra anledning till fördröjningen. Jag börjar inse bit för bit (och det får mig nästan att börja gråta bara av att tänka på det) att den här terminen kommer nå ett slut, och det är inte alltför långt tills den dagen är här. Mejl från ÖU om utvärdering av terminen, lapp på dörren för att be om att få stanna i mitt studenthem efter terminsslut, sista föreläsningarna innan slutproven... Allt är tecken på att de saker jag vill göra under min tid i Hong Kong borde göras snarast möjligt. Därför åkte vi, efter att ha varit tillbaka i Hong Kong i fyra dagar, över gränsen till Kina. Jag vet att vackra miljöer kanske inte direkt är det första man associerar med det land som släpper ut mest växthusgaser i världen, men det finns faktiskt. Från campus tar man sig till gränsen till Kina på cirka 20 minuter, och därifrån hoppade vi på ett nattåg.

13 timmar på ett tåg i Mordet på Orientexpressen-anda tog oss sedan till en stad vid namn Guilin, känt för vackra vyer. 13 timmar på tåg kanske låter så där, men det är verkligen vad man gör det till. Jag tyckte det var riktigt roligt och fungerade hur bra som helst. Tåget lämnade stationen vid 18-tiden på kvällen, så vi hade tid att äta middag, snacka skit och dricka öl innan vi sov resten av resan och kom fram till Guilin på morgonen.

Bilder från Google är ofta väldigt missvisande, men ta mig tusan om vi (eller ja, jag fotade ju inte en enda bild eftersom jag hittills bara använt min numera stulna smartphone, men jag har väldigt talangfulla reskamrater) inte lyckades se och foto vyer som levde upp till förväntningar från googlande.

Massvis av hikande blev det, den här bilden är tagen från ett berg mitt i stadskärnan av Guilin, även om man inte skulle kunna gissa det från att bara se bakgrunden.

Vi hade tre hela dagar till vårt förfogande, och en av dem spenderades på risfälten som syns i bakgrunden på bilderna ovan. Det är ofta svårt att sätta ord på en upplevelse, och risfälten är absolut ett sådant tillfälle. Berg så långt man kan se, och en miljö som är helt olikt något jag sett förut. Det var fantastiskt häftigt att vandra runt så högt upp och hela tiden bli överväldigad.

Det var en kort men intensiv resa, och vi hade sjukt roligt hela tiden så trots att jag är helt slut nu och har massvis med plugg är jag mer än nöjd. Jag tror dessutom att Guilin var en bra introduktion till fortsatt resande i Kina, för det finns definitivt element som man måste vara beredd på. Att lära sig en del kinesiska är en väldigt bra idé, för språkbarriärer kommer man utan tvekan stöta på. Det kan också vara lite frustrerande att känna att de som säljer tågbiljetterna verkligen försöker lura en, och inte kunna göra något åt det. Jag tror att resande i Kina kan vara en överväldigande upplevelse, men är man förberedd och redo att jobba lite för att ta sig fram är det säkerligen också sjukt nyttigt, för det är en väldigt annorlunda kultur.

/Maria, som förmodligen kommer gå in i en ordentligt tät pluggbubbla ett tag framöver.