Första gången

I söndags fick jag uppleva något av det sjukaste som hänt mig sedan jag började plugga för snart två år sedan. Det var den 24:e i månaden. Och ändå. Jag hade massor av pengar kvar på kontot. Utan att ha tjuvat pengar från mitt sparkonto. Utan att ha ätit gröt till frukost, lunch och middag i två veckor innan. 24:e i månaden och pengar kvar på kontot efter att ha varit till Filippinerna, inte varit på en enda hemmafest utan bara festat ute, och efter att ha knappt ha lagat en enda middag själv.

Hong Kong är utan tvekan snällt mot en stackars student som är van att noga överväga alla beslut i mataffären för att hålla sig till budget. Då ska man ändå komma ihåg att allting här inte är billigt, men tillräckligt mycket för att det ska göra stor skillnad. Framför allt stavas svaret hyra. Jag, som betalade relativt hög hyra för min lägenhet i Örebro, har redan betalat mitt boende för resten av terminen. Boendenotan för mina nästan fem månader här tror jag slutade på cirka 4500 SEK.

En ytterligare förklaring till välfylld plånbok är att mat går att äta väldigt billigt. Håller man sig på campus, vilket man av naturliga skäl gör ofta eftersom det både är nära och finns i alla fall kanske tio kantiner, är det inga problem att äta middag för runt 20-25 HKD vilket konverterar till cirka 18-22 SEK. Ni kanske förstår varför jag inte tycker att det finns någon anledning till att stå och laga mat? Vill man äta annat utanför campus av något högre kvalitet kommer det antagligen ändå vara billigare än eller i samma klass med vad vi vanligtvis betalar för en lunch hemma.

Som jag nämnt tidigare är det också mycket enklare att låta sina pengar stanna kvar och föröka sig på kontot om man stått för bedriften att födas som tjej. Allra bäst är onsdagar i ett litet område som heter Wan Chai (enkelt att hitta, tunnelbanestationen har samma namn). Rediga drinkar, noll pengar i utbyte. Andra dagar funkar också, om än ibland med något blaskigare drinkar, men fortfarande samma summa pengar i utbyte. Ett mammigt varningens finger dock – att dricka alla möjliga olika sorters drycker kan kännas som en kul idé onsdag 23.50 i baren, men är mindre roligt torsdag 11.15 i klassrummet.

Innan jag anklagas för att vara för okritisk kanske jag borde lämna hallelujakören och nämna något som inte är lika billigt här, om någon – och det borde alla vara! – är intresserad av att plugga på CUHK vill jag ju såklart inte lura hit er på falska premisser. Så här kommer det. Kaffet. Jag vet, det är ett stort problem. Folk dricker ju som inte så mycket kaffe här, i alla fall inte traditionellt, utan te är den större grejen. Det medför också att det blir en dyr vana att köpa en massa take away-kaffe. En stor cappuccino brukar kosta runt 20 HKD, så nästan som hemma antar jag, men med sämre kvalitet. Jag vet inte varför det är så, men än så länge har jag inte druckit riktigt bra kaffe sedan jag kom hit, undantaget Filippinerna där jag girigt sög i mig java svart som natten. Alternativt kan man hålla sig till att köpa kylda kaffedrycker, vilket jag gör ibland, eller sänka sig till snabbkaffe. Ytterligare ett alternativ är att ta sedan dit man kommer och strunta i kaffet, prova sig fram genom havet av kalla och varma tedrycker och kanske bli av med sitt koffeinberoende på köpet. Just detta var min ursprungliga plan, men när jag insåg att det gick att i alla fall hitta kaffe som smakade okej kände jag att det var en strid som inte var värd att ta.

Det är ju också så att CUHK, precis som Örebro universitet, är en institution för utbildning vilket jag den här veckan påmints om mer än tidigare. Det är (redan, var tar tiden vägen!?) dags för mid-term exams i alla kurser. Två av mina fyra prov sker under kommande vecka, så de senaste dagarna har inte bjudit på så mycket spännande utöver flertalet olika studieplatser. Jag fick tio minuters panik i måndags när jag insåg att jag faktiskt måste plugga en hel del inför dem. Det kanske låter korkat att inte fatta det tidigare, men ärligt talat känns det fortfarande som att jag nyligen kom hit och min hjärna är alltjämt inställd på semester. Efter att ha fått ett betryggande svar på det mejl jag i min hysteri slängde iväg till studievägledare Bitte (tack för att svaret kom så snabbt!) och efter att ha börjat gå igenom föreläsningsanteckningar insåg jag att jag nog kan klara mig igenom det här ändå. Så återigen begraver jag mitt huvud i PDF-utskrifter och handskrivna anteckningar, och hoppas att jag fortfarande har min livsgnista kvar när vi hörs igen nästa vecka. Ta hand om er så länge och må så gott!

Kramar,

Maria

Äta bör man ju ändå, även när man pluggar. Denna vecka har kommittén för mitt studenthem ordnat workshops för att göra både söta dumplings och sushi.