Fin- och fulkultur

Känslan när jag klev ut ur klassrummet efter att ha skrivit klart mitt sista mid-term var... alldeles alldeles underbar. Ren och skär lättnad och jag kunde inte sluta le över att slippa fundera mer på de där jäkla proven som står för mellan 20 och 30 procent av kursernas totala betyg. Att jag i princip direkt efter var tvungen att fortsätta plugga med andra uppgifter spelade som ingen roll alls just då. Så förutom plugg denna vecka har det så klart också blivit tentafest. Jag skrev det sista provet i onsdags, och vad gäller utgång på onsdagar här är, i alla fall för mig, hästkapplöpning på Happy Valley följt av Ladies Night-utgång i Wan Chai lika självklart som kära gamla Strömpan hemma i Örebro.

I övrigt har den här veckan verkligen kännetecknats av vad som får kallas en blandning av (i alla fall hyfsat) fin kultur och kanske lite fulare kultur. I fredags var jag med en vän på något så fancypantsigt som Chinese Tea Appreciation Class. En timmes lektion i hur man dricker snyggast och får ut mest smak av olika sorters teer. Den anordnas flera gånger i veckan av turistrådet i Hong Kong, kostar helt gratis och jag lärde mig faktiskt en hel del.

Om teutbildningen kändes något högtravande kommer dess motsats här. Mr. Wongs är en restaurang som av oklar anledning (50 HKD för i princip obegränsat med mat och öl är väl i och för sig en kvalificerad gissning) är populär bland utbytesstudenter i Hong Kong, oavsett universitet. Att det bara finns några få bord inne i lokalen eller att det oftast är fullsatt är aldrig ett problem hos restaurangen som verkligen jobbar efter devisen "Finns det hjärterum så finns det stjärterum". Hela gränden används som matsal och där finns det alltid plats för en stol eller bordsskiva till. 

Men det vore ju inte Hong Kong om det inte fanns kontraster, det känns som att jag tjatar något så djävulskt om alla kontraster i den här staden. Så efter Mr. Wongs tog vi en taxi till The Ritz-Carlton Hotel där rummen kostar ungefär två veckors CSN-bidrag per natt. Där finns nämligen världens högst belägna bar, OZONE, på 118:e våningen. Uppenbarligen ett ställe man bör besöka om man spenderar några månader i Hong Kong! Inte helt oväntat är stället så klart dyrt (är en drink verkligen någonsin värd 160 kronor?) men, inte heller helt oväntat, är utsikten lika magiskt fantastisk som den är omöjlig att fånga på bild.

Så har man ingen sugar daddy får man hitta fler alternativ där man kan spendera sina kvällar. Här kommer ett: Sushi One. Finns lite överallt i Hong Kong, och säkerligen i andra städer också. Orkar man köa kan man, som under den här middagen, få drinkar och så mycket god sushi för 80 HKD/70SEK att man måste knäppa upp byxorna.

Och när vi ändå är inne på tema mat så varför inte avsluta med en bild från ytterligare en middag. Eftersom det under veckan pågått en stor konferens här så har internationella koordinatorer från allehanda universitet i världen varit på besök, bland andra från Örebro. Pia och Annika från ÖU hälsade på mig och Veronika och fick se campusområdet innan vi åt kinesiskt på en vegetarisk restaurang. Veronika och jag måste ha låtit som två nyfrälsta och tjatade säkert hål i öronen på vårt middagssällskap om allt vi älskar med det här stället...

/Maria, som önskar att kommande vecka främst kännetecknas av pluggflyt innan det (återigen) är dags för långledighet