Första dagarna i Liége

Hej!

Mitt namn är Fredrik Johansen och jag läser på Rättsvetenskapliga programmet i Örebro. Jag är uppvuxen i Örebrotrakten och kände att det var dags för något nytt.

Tankarna om utlandsstudier hade funnits där i flera år och nu var det verkligen dags. Det var med en något skräckblandad förtjusning som jag kollade ut över Göteborgs flygplats och jag hade många funderingar. Allt ifrån om jag fått med mig allt i packningen till om jag verkligen var inskriven på universitetet i Liége. Om jag fått med mig allt i packningen? Jag saknar inget särskilt i alla fall. Dock hade jag ca 9 kilo övervikt, så jag fick välja mellan att göra mig av med kläder, kurslitteratur eller betala en extra avgift. Jag valde att göra mig av med kurslitteraturen.

Ett annat orosmoment var att jag inte hade någon tåg eller bussbiljett från Bryssel till Liége och jag skulle anlända till Belgien ganska sent på kvällen. Jag hade läst att det smidigaste sättet var att köpa någon form av kombinationsbiljett direkt på flygplatsen, alltså en snabb busstur till tågstationen och sen hoppa på ett direkttåg till Liége. Denna information skulle visa sig att stämma, då jag hittade denna biljettautomat på mindre en 10 minuter trots att jag inte kan ett ord franska. Så mitt tips är att göra lite research innan man åker och gärna försöka hitta åtminstone två olika källor som säger liknande saker. Jag hade även lite problem att hitta till rätt tåg, men med hjälp av några pekningar på biljetten och vänliga medresenärer så kom jag tillslut rätt.

Nu har jag varit här i 2 hela dagar och hunnit se en del av stan. Den känns väldigt gemytlig och är fylld av gamla byggnader, vilket är något jag gillar. De har även ett festområde som heter Le Carré, som består av trånga gränder fyllda med småbarer och folk. Jag kommer återkomma om Le Carré vid något senare tillfälle då det är ett händelserikt område och jag själv knappt tillbringat en timme där.

I övrigt så var jag på en grillfest igår kväll (lördag), som anordnades av Erasmus. Där bjöds det på mat och dryck, samt att det var det första riktiga tillfället för mig att träffa andra utbytesstudenter. Vad jag vet en så länge, så är jag ensam svensk. En märklig känsla att vara ensam svensk och inte kunna språket. Engelskan fungerar mest bland unga här, inte alls som i Sverige där nästan alla kan åtminstone några fraser. Dock har jag stött på en dansk och en norrman.

Nu ska jag ta och avsluta detta och hoppas du haft nöje av att läsa mitt första blogginlägg.

Fridens!