Så i runda slängar 40 utbytesstudenter bestämmer sig för att åka till Filippinerna några dagar. Bokar minibussar med chaufförer, reserverar hotell. Flyger till Filippinerna med flygbolag som är svartlistad i USA och inom EU. Tydligen för dåliga säkerhetsrutiner. Får vänta cirka fyra timmar vi biluthyrningsfirman eftersom chaufförerna inte till köra till destinationen. Tydligen för farligt. Åker någon annanstans. Var? De vet de fortfarande inte riktigt. Letar hotell mitt i natten. Ute på landet. Bland taggtrådsstängsel och majsodlingar. Alla tröttnar. Hittar ett hotell där några sover. Jag och några andra sover i bilarna istället. Ungefär samma standard som hotellet. Vaknar nästa morgon. Njuter av morgonen. Frukost på stranden och faktiskt ganska fint. Livet inte så tokigt ändå. Åker vidare. En av bilarna kraschar med en annan av bilarna. Åker vidare ändå. Hittar ett fint hotell. Bor göttans. Njuter av pool och strand. Solar. Ser solnedgången från stranden. Festar i poolen (kanske bäst av allt!).
Testar filippinska maträtter. Ett urval av vad jag ätit denna veckan? Grishjärna och grislever. Soppa på tjurpenis och -pungkulor. Kaffe där en katt ätit kaffebönorna och bajsat ut dem innan bönorna mals. Ankfoster (ägget befruktas, växer till sig lite och kokas). Måste dock erkänna att jag inte åt hela den sistnämnda. När jag tog en tugga och fjädrarna från fågeln fastnade i tänderna blev jag plötsligt väldigt mätt.
Också ätit helt vanlig mat. Till exempel på Alla hjärtans dag. Restaurangen i närheten var stängd. Vi knackade på dörren, de öppnade och fixade mat åt oss. Himla romantiskt sätt att fira. Himla snällt att öppna den stängda restaurangen för oss. Himla snällt att gå in till den lika stängda butiken bredvid och hämta öl till oss.
Snipp snapp snut, så var sagan slut. Utbytesstudenterna spenderade ytterligare några timmar i minibussarna, flög hem till Hong Kong och levde sedan lyckliga i alla sina dagar.
/Maria, som alltid kommer komma ihåg resan för att den var lika delar konstig som fantastiskt rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar