Här sitter jag med lite måndagsdepp, för efter att ha varit ledig i en vecka är det nu snart tillbaka till skolan som gäller. Eeeh, jag kanske borde vara lite mer skolpeppig i en blogg som drivs av ett universitet, men vem försöker jag lura? Det är liksom inte i första hand för studierna som jag åkt till och tillfälligt bosatt mig i en annan världsdel (de är bara en väldigt bra ursäkt för att få göra det!).
Det fina med att plugga i Hong Kong, eller Kina med för den delen, under vårterminen är nämligen att man är ledig med jämna mellanrum. Den ledighet som snart är slut är för att fira kinesiskt nyår. Jag kan meddela att vi gått från drakens år till ormens år, vilket man inte ens skulle missa om man bodde under en sten på en öde ö här omkring. Dekorationer har varit uppe på gator, campus och köpcenter sedan jag kom hit, och min uppfattning är att den här högtiden kan jämföras med vårt julfirande – fast upphöjt till ungefär femtusen. Är man på besök i just Hong Kong under dessa dagar kommer man märka att det är framför allt två stora händelser som står för firandet, paraden och fyrverkerierna. I söndags var det tid för den förstnämnda.
Vi var ett gäng som möttes för att, precis om större delen
av Hong Kongs befolkning, se nyårsparaden. Med så många människor på plats gör
man ju vad man måste för att få se någonting. Till exempel kan man göra som vi
gjorde. Sätta sig på en stenmur, bli utskällda av konferenciern och resten av
åskådarna, kliva ned och trängas med alla andra på plats, för att sedan
tillåtas att kliva tillbaka upp igen och se hela showen utan att behöva stå på
tå.
Ett annat tips är att följa denna smarta herre och ta med
sig en stege om man har en sådan liggande hemma. Perfekt fotoutsikt!
Under måndagskvällen var det sedan, som nyårsfirandets grande finale, dags för fyrverkerier. Återigen, Hong Kong är en väldigt tätbefolkad stad så vi hade förstått att ville man se något så var det en god idé att vara ute i tid. Det var vi, och tog plats precis vid hamnen för att trängas i några timmar med våra kära medmänniskor. Med tanke på väntetiden var jag lite orolig att fyrverkerierna skulle bli en besvikelse när de väl startade, men jag kan glatt säga att jag hade fel. Jag tycker inte att mina bilder alls gör den tjugofem minuter långa föreställningen rättvisa, så jag rekommenderar er att kolla in bilderna här istället. Så snyggt var det.
/Maria, som strax återkommer med veckans fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar