Tema: plugg

Så har då skolan börjat på riktigt, anledningen till varför jag faktiskt är här (även om det är lätt att glömma när man har ledigt fyra dagar i veckan). Hur plugget fungerar hemma känner ni ju alla till, så här kommer ett inlägg med tema skola som fokuserar på några skillnader jag upplevt under mina första veckan i och runt klassrummen på CUHK. Och jag upprepar : har ni några frågor, om skolan eller vad som helst annat, så är det bara att lägga till en kommentar här nedanför.

•  Precis som i högstadiet och gymnasiet hemma läser jag här flera kurser parallellt med varandra. Det går att plocka ihop dem lite som man vill, undantaget att man inte har behörighet för vissa eller att de som läser hela program har några obligatoriska kurser.
• Vårterminen slutar redan i slutet av april! Sedan är tanken att maj månad ska vara fylld av slutprov, vilket jag var lite orolig för innan jag åkte eftersom de ofta står för en stor del av betyget. Det sistnämnda stämmer, men att det skulle vara fullt upp? Tveksamt. Tre av mina fyra kurser har salstenta som slutprov, varav en äger rum redan 25 april. För ytterligare en kurs examineras 50 % av kursen genom två korta – och då menar jag verkligen k o r t a – uppsatser. Alltså på riktigt, superkorta. Två respektive tre sidor är maxgränsen, och då pratar vi inte ens 1,15 eller 1,5 radavstånd utan dubbelt radavstånd. Walk in the park! Så ja, maj månad kommer för mig bestå av plugg inför hela… två tentor. Tyvärr kommer jag inte veta några datum för dessa förrän tidigast i mitten av mars, så än så länge kan jag inte boka några resor för den perioden.
•  Något som verkligen var en positiv överraskning är att det inte finns någon tradition av att köpa kurslitteratur. Snarare tvärtom, man verkar i största möjliga mån undvika det. Lärarna lägger upp PDF:er på Blackboard av de texter som ska läsas, och på biblioteket finns en sorts referensexemplar som man får låna i sex timmar, gissningsvis för att hinna kopiera det som behövs. När man är van hemifrån att behöva skaffa fram flertalet böcker till varje delkurs känns det sjukt lyxigt att jag till hela terminen bara behövt köpa två böcker för cirka 150 kronor styck!
• Klassrumskulturen är också lite annorlunda. Både jag och Veronica, som läser sin sista terminen på psykologprogrammet här, blev förvånade över att studenterna pratar med varandra när läraren pratar. Ganska högt dessutom, och det kan vara svårt att koncentrera sig på vad läraren säger. De verkar dock oftast inte bry sig så mycket om det, men för en retorikstudent är det oerhört frestande att lära föreläsaren ett och annat om ethos och presentationsteknik.
• Jag tror också att man här är van med en mer traditionell föreläsningsform. Det är väl något som också skiljer sig mellan olika ämnen i Sverige, men på retorikprogrammet har vi i princip alltid en mer seminarieliknande form och större interaktion studenter och lärare emellan. Här har jag märkt att många svarar på frågan varför man bör gå på föreläsningar med att säga: ”För att höra vad professorn har att säga” eller: ”För att lära sig av professorn”. Även de enklaste frågor från läraren får få svar från studenterna som då sitter rätt tysta. Föreläsarna verkar dock uppmuntra svar från studenterna, och det är såklart tänkbart att många också är lite obekväma med att prata engelska inför en hel klass. Precis som många av oss svenskar med andra ord!
• Jag blev också lite full i skratt när en av lärarna redovisade vilka elever som fått högst resultat på det senaste provet. Inga anonyma provkoder här inte! Men hon berättade bara vilka som fått högst, så det handlade bara om att uppmärksamma de som förtjänat det vilket det väl faktiskt, egentligen, inte är något konstigt med.

Avslutningsvis en bild från min studieplats just nu...

Kramar,

Maria

n