It's not good bye; it's see you later

Så, nu har jag bara två ynka nätter kvar här i lägenheten som varit mitt hem i fyra månader. Sexton (nåja, sjutton) veckor av otroliga upplevelser, fina vänskaper och en hel massa kul. Humöret pendlar som en bergochdalbana nu och avskeden har varit många fler än jag vill hålla räkning på. Jag försöker dock att inte vara ledsen för att det är över, utan snarare glädjas åt att jag fått vara med om den här tiden. Den har berikat mitt liv på så många sätt och det kommer jag alltid att vara tacksam över. Alla vänner jag lärt känna, alla kulturer, äventyr och upplevelser som berikat mitt liv varje dag.

Det här inlägget är svårt att skriva, helt enkelt av den anledningen att det egentligen inte riktigt ens går att beskriva hur det känns, hur det har varit. De här dagarna, när alla har åkt och vi bara är tre tappra själar kvar som självklart påverkas av omständigheterna men ändå försöker göra något bra av de sista dagarna, gör det inte direkt lättare att skriva. Inte heller det faktum att svenskan gått och gömt sig under min tid som utbytesstudent ;)

Livet är häftigt. Men det går fort, och fyra månader, som innan avfärd kändes som en evighet, har passerat på tok för snabbt. De har också givit mig minnen för livet, och stå för en tid jag är så sjukt stolt över att ha genomfört. Och jag vet att jag upprepat detta ungefär tusen gånger i denna bloggen men det tåls såväl att sägas igen; får du chansen att åka som utbytesstudent; ta den! Du kommer inte att ångra dig en sekund!

Nu väntar nya äventyr runt hörnet, för det stämmer som man säger; när en dörr stängs öppnas en annan. Ha en fin sommar och tack för att du följt min resa!

//Cecilia