Även om det är mer en två veckor kvar tills tentaperiodens början, så märker man verkligen av att den närmar sig. Folk skärmar av sig allt mer, är stressade när man stöter på dem på universitetet och frågar efter anteckningar ifrån missade föreläsningar. Jag får en melankolisk känsla av detta, för jag börjar inse att denna tid snart är slut och samtidigt början på något nytt.
Det känns som om man precis har börjat etablera sig, hittat sina smultronställen och skaffat sig en ny vänskapskrets. Det förbrylla sökandet som sker som nykommen känns väldigt avsides och jag har hittat min vardag. Dock ska jag väl erkänna att hemlängtan finns där också, men jag vet inte om jag vill åka hem för det. Många känslor nu, men jag kan bara säga att det helt klart har varit värt det.
Erasmuslivet kan vara svårt, tungt och en hel del krångel. Ändå har det gett mig så mycket som jag aldrig skulle ha varit med om annars och detta kommer jag att vara evigt tacksam över. Jag hade aldrig gått vilse med ett gäng spanjorer klockan 04:00 en söndagmorgon, eller diskuterat Berlusconi och ätit italiensk buffé med ett tjog italienare där samtliga tala i min på varandra. Jag hade troligen aldrig fått uppleva staden Liège, eller varit på studiebesök på the European Court of Justice i Luxemburg och jag hade framför allt aldrig träffat alla dessa fina människor från hela världen som jag har fått nöjet att lära känns.
Detta är något som jag tycker att alla skulle få uppleva någon gång i livet. Jag är fullt övertygad om att fenomen som rasism skulle vara ytterst sällsamt och att vi skulle ha en större förståelse för våra medmänniskor. Denna upplevelse har gjort att jag känner mig mer beslutsam en någonsin, att jag vill jobba internationellt och träffa människor från alla möjliga länder.
Det får vara allt för denna gång, för jag måste sätta igång med franskan. Inlämningsuppgift som ska vara klar på fredag och jag har knappt börjat!
Vänlig hälsning från Liège
Fredrik Johansen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar